Timothys resa!

Den 21 Oktober så åkte vi in med vår älskade Timothy till Astrid Lindgrens då han plötsligt tappade balansen och inte kunde vare sig stå upp eller gå utan att hålla i sig. När vi kom in så fick han ganska snabbt en röntgen av huvudet och då såg man att han hade ett grått område i lillhjärnan. De tog då ryggmärgsprov för att se om det var en infektion eller inflammation. Vid 19:00 på måndag kväll hade de första resultaten kommit in och allt såg bra ut. Men de vill ha kvar oss tills alla resultat var inne. Symptom var borta efter ca 12 h men vi blev kvar till onsdagen sedan fick permission till fredag då han skulle få en magnetröntgen. Efter magnetröntgen så informerade de oss om att de hade hittat blodproppar i lillhjärnan. Detta gjorde att Thomas svimmade och jag fick ta allt på mina axlar. Man påbörjade genast med att ge honom Fragmin två gånger om dagen med spruta i ben varvat med mage. Jag och Timothy blev kvar över helgen och fram till tisdagen och då började skytteltrafiken varje morgon klockan 7:00 var på sjukhuset för att få morgonspruta och kvällssprutan fick vi med hem för att ge själva. Sedan fick vi åka in en torsdag för angiografi och blev kvar till fredagen. Då såg de att det var en skada på venerna upp i lillhjärnan och de trodde att det berodde på en skada någon gång efter sommaren och att det skulle läka på ett par veckor. Ytterligare en lördag fick vi åka in för att stanna över natten då han hade en lustig kräkepisod. Den 10 December åkte vi in igen för en till magnetröntgen som dock inte visade någon förändring så det var bara att fortsätta med sprutor och ständig oro. Den 10 januari fick han sluta med sprutorna och gick då över till tabletter. Efter samtal med läkaren ska han få en ny magnetröntgen i Juni och efter det får vi se vad planen blir. Han är min hjälte som har klarat sig igenom alla prover, stick och vändor till sjukhuset med ett leende <3 p="">






Till råga på allt så gick han och fick en spricka i armen i Mars efter att ha ramlat från toastolen och fick ha bandage i tre veckor på sin högerarm.









Det känns som han har gjort sitt nu för en hel livstid <3 br="">

1 kommentar:

  1. Oj, vilken mardröm för en förälder! Jag hittar inga bra ord för det jag skulle vilja säga, men håller mina tummar för att han ska bli helt bra igen.

    SvaraRadera